Min pappa har skrivit ett par sånger till mig. En av dem innehåller meningen ”Hon är mera vild än hon är tam” Sången heter Till Josefin och skall visa sig vara en sång som säger mer om mig än vad min pappa visste när han skrev den.

I hela mitt liv har jag varit just det, mera vild än tam. Vild i den bemärkelsen att jag alltid varit envis, tagit vad jag vill ha, översvämmats av känslor, älskat och hatat intensivt. Gått en alldeles egen väg. Nuet har varit mitt allt och därmed tagit mycket plats i mitt sinne, kanske så mycket att det bakom mig har jag lämnat lätt och enkelt för att kunna ta mig framåt, fort fort.

Det kommer en tidpunkt i mångas liv när det händer något och allt ifrågasätts, det hände mig när jag fick barnen, tvillingarna Qvintus och Ray. Det vackraste som finns på jorden, och det tuffaste jag gått igenom hittills i livet. Jag förstod att det skulle vara jobbigt, men allvarligt, ska något va såhär jobbigt?

Nej, trodde inte det heller. Jag föll hårt och snabbt. Började leta svar.

Många frågor skulle få sina svar och saker och ting faller på plats efter hand, jag, den som alltid varit och känt mig som en outsider skulle nu få det bekräftat, jag är inte som alla andra och har aldrig varit. Tydligen så har jag enligt forskning redan innan födseln valt en annan väg än den de flesta väljer. Den tunga ovissheten har bytts ut mot ett hopp om framtiden, om livet.

Jag lever i mitt nu som alltid, fort framåt. Men idag med diagnoserna som skulle förändra allt och samtidigt ingenting. Med Adhd, Add, en släng av autism samt Gad så välkomnar jag er in till min historia. En historia utan röd tråd, en historia med impulsiva beslut, en historia om känslor som svämmar över tusen gånger per dag. Allting inuti, inget utanpå.

Lär känna en flicka och kvinna som ingen någonsin känt.

Min blogg har jag skapat för mig själv och  för dig som vill veta mer om hur det kan vara att leva med diagnoser i vuxen ålder. Kanske finner bloggen sin väg till någon som blir hjälpt, kanske finner den sin väg för någon typ av eftertanke om vem vi är och vilka vi har omkring oss.

Väl mött Josefin Ringbom