Det här är mitt allra första inlägg på min blogg där jag vill berätta min historia, om mitt liv som sökande barn, tonåring och vuxen. Min väg till diagnoserna som förändrar allt och absolut ingenting. Livet som 35 åring och numera begåvad och diagnostiserad med ADHD, ADD, AUTISM och GAD. Här är min resa. Följ med om du vill. 

Fri som vinden instängd i bur. 

Dom säger att den tiden var bra, kanske till och med fantastisk, ljuva sommardagar på stranden med många vänner, våta badkläder, dagar fulla av smaken av gräddig glass och sandiga bananer. Sömniga lyckliga ögon som varit för länge i solen och somnar på väg hem i en bil med för många i baksätet utan bälte.

Dom säger att dofter är vårt starkaste sinne och det som följer oss längst. Doften av bästisarnas sommarstuga mitt över gatan, doften av oljefärg i deras farfars ateljé. Doften av syren som under sommaren fyller hela byn där jag är uppväxt. Doften av mammas parfym som finns över hela världen och alltid är med mig var jag än befinner mig.

Det finns många dofter som följer mig genom livet, vissa ger mig glädje och trygghet, vissa ångest. Jag vet inte var alla kommer ifrån, känner känslor men hittar ingen grund i dem.

Dom säger att barndomen var fin och full av människor som älskar mig, vad vet jag. Jag minns knappt något av den.

Det är tomt, jag vet inte hur det kändes att vara liten, jag har däremot förstått att det kändes mycket, alldeles för mycket för mig att hantera. Det jag bär med mig är en känsla av just det, överväldigade känslor. Som att alla atomer som bildar mig, är överladdade, långt över max. Det som är jag, känns mer som fritt flygande fält där alla atomer är fria och hela tiden försöker bilda en figur som ser ut som mig, men så nära att brista. Ingen ser det utanpå men hade någon kunnat se in under min hud så hade de sett att här finns ingen ordning. Allt huller om buller, hjärtat i magen, springet i armarna och känslorna utanpå, sårbar som ett öppet sår. Hudlös. Inget syns, tydligt bara för mig.

Jag var som barn en vild levande tornado gömd i bilden av en söt liten flicka med glugg och trassligt tjockt hår, fri som vinden med ett liv framför sig som skulle bli allt utom enkelt.

Josefin Ringbom 2015-07-26

12 svar på “Fri som vinden instängd i bur.

  1. Vackra underbara Josefin! Vad rörande vackert att få följa dig bakåt i tiden,och framåt. IRL och här på din blogg! Jag är glad att du finns i mitt liv ❤️

    Gillad av 1 person

  2. Du har redan nått över tusen enskilda personer som har varit inne och läst början på din historia. Bland dom vet vi att det finns flera, för vilka din berättelse är extra viktig och blir till igenkännande, insikt, tröst och bekräftelse. Du kommer att göra skillnad.

    Gillad av 1 person

  3. Fina Jossan! Du förmedlar din känslor med en sådan vacker och målande skrift! Det du skriver är så viktigt! Det ska bli spännande att få följa dig på resan bakåt och framåt i tiden. Jag är med dig… Kramar Sarah

    Gillad av 1 person

  4. Jossan, jag har skrivit till dig på FB men gör det här med. Massa kärlek till dig! Du vet att jag tycker om dig och det du gör. Viktigt att sätta ord på detta, inte bara för dig utan också för många andra som kommer läsa din blogg!

    Gillad av 1 person

    1. Tack alexandra! Bloggen är som du säger viktig för mig och för den som kan och vill ta det till sig. Känner att den betyder något och att det som jag gör nu är något verkligt och på riktigt! Tack för din respons! Hoppas man får stöta ihop med dig snart, för jag gillar ju dig massor:) kram!

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s