I det ständiga sorlet som befinner sig i mitt huvud är det svårt att finna ro, ro att läsa en text, ro att lyssna på någon som berättar en historia, ro att tänka klart en tanke innan den störs av nästa. Inne i mitt huvud är det alltid något på gång, ofta är det något jag inte vill ha där, men utan ro finns ingen chans att lugna tankarna eller styra dem dit jag vill. Men det finns en plats där jag kan hitta det lugna, där jag själv kan bestämma över mina tankar, den platsen är ensamheten. Den ljuva ensamheten där jag har makten, där jag sätter reglerna för vad som är verkligt och vad jag kan uppnå. I ensamheten är jag allt jag kan vara och allt jag vill bli. När jag var liten var ensamheten min. Den största tillgången som för andra kanske ses som något sorgligt, själv tycker jag den är viktig och stark, här kommer en berättelse om lilla Josefin och den stora ensamheten.

Josefin och den stora ensamheten.

Som liten bodde hon på landet, långt i från fritidsgårdar och långt till sin bästa vän Sanna. Pappa Göran var ofta bortrest på turné och hennes mamma höll deras hem och palats i ordning så som bara hon kunde, hennes två bröder levde sina liv och hon levde sitt, hennes liv levdes huvudsakligen på hennes rum och med sin häst. Hennes rum var hennes borg, ett lugnt paradis där fantasin fick flöda fritt. Även om detaljerna är borta och minnet sviker så minns hon den ensamma leken, i den ensamma leken var det bara hon som bestämde reglerna. I hennes rum var det ordning i kaoset, ibland ett extremt välordnat och prydligt rum, möblering var en av hennes favoritsysslor. När hon satte igång var det ett maniskt flyttande, pillande och sorterande, för att nästa dag vara i fullständig oordning innan hon ens hunnit med bussen till skolan.

Rummets väggar pryddes av hennes gudar, popstjärnorna, som skyddsänglar som förstod henne, förstod nåt som ingen annan förstod. I den ensamma leken var hon fri från publik, ingen kunde röra henne mentalt eller få hennes uppmärksamhet att störas. Ostörd och med en fantasi där hon kunde göra vad hon ville, ingen nervositet eller ångest, bara hon. I högtalare var det alltid musik på högsta volym, där kunde hon ligga mellan högtalarna och vara stilla, ingen oro i kroppen och alla tankarna lugnades i takt med musiken. En solig sommardag när hon fyllt år, skulle hon få sin första häst, ett litet russ som hette Herkules, han skulle komma nån gång på eftermiddagen och hon var i upplösningstillstånd, tålamod är en dygd, något hon aldrig haft. Den här dagen skulle hon lära sig hur henne kropp skulle reagera när något stort är på gång. Med hjärtat i näven satt hon och väntade på en madrass i trädgården. Hela den fysiska varelse som var Josefin vibrerade av upphetsning över den stora händelsen, hon kunde inte äta, inte dricka. Det enda som gick ner i den lilla förväntansfulla flickan är glass, glass och mera glass.

Tillslut uppenbarade sig den lilla fuxen, med yvig man och envisa stora ögon, han var allt hon drömt om. Pappa Göran hjälpte till att sätta grimskaftet runt ett träd och Josefin fick hälsa sin vän välkommen, och det gjorde hon med att börja kräkas. Hon kräktes och kräktes. Alla förväntningar och känslor skulle få den lilla kroppen att sparka bakut, kroppen som hela dagen hade varit så spänd och förväntansfull släppte ut allt i en kaskad av glass, en massa glass.

Den dagen skulle sluta med att den lilla kroppen numera tom på näring hade fyllts av ny energi i kärleken till sin nya bästis. På ryggen på sin häst somnade hon medan han stod och betade gräs i sitt nya hem.

Livet för dessa hade bara börjat. Flickan som älskade ensamheten hade nu en vän hon kunde dela den med, någon som inte tog hennes energi, någon som i alla lägen skulle göra sitt bästa för att uppfylla hennes begär, begär för äventyr, för impulsiva beslut, hennes ibland hårdhänta tag. Tillsammans skulle de rida i timmar ute i skogen bara de två, alltid barbacka, oftast barfota, utan kontakt med omvärlden. Det var de två, ensamheten och tillsammansheten, de stannade ibland och drack i dikeskanten, på väg hem från vägar där de tappat bort sig för att sen hitta hem.

I den stora ensamheten blev den lilla flicka större och i ensamheten blev hon vild, hon fostrades av naturen och av sig själv och bara i skolan försökte hon göra sitt bästa för att inte synas eller höras, hon var inte fri där. Där var hon låst, låst som att hon satt i ett skruvstäde utan chans att komma loss bärandes på all kraft i en alldeles för tung säck på ryggen. Hon var bara fri när hon var ensam och fick leva utanför samhällets synliga och osynliga regler. Fri från bagage, fri att leva. Fri.

Eftertanke: Ensamheten är för mig den viktigaste tillgången jag har för att reda ut frågorna i mitt huvud, tar man bort den blir det  extremt obegripligt för mig hur man klarar av vardagen, det har jag fått uppleva i sitt yttersta sedan mina tvillingarpojkar kom, ingen paus, ingen vila där jag kan samla ihop bitarna från alla tankar under dagen och bygga de till en hel tanke med början och slut. Idag 1,5 år senare går barnen på dagis och jag har lyckats hitta plats för mig och mina tankar igen. Jag är en stark individ som klarar mycket press, har klarat av många motgångar i livet, har lyckats hålla energi uppe för att klara av saker jag inte trodde, men tar du bort min ensamhet så blåser jag bort som ett löv i vinden, utan att kunna ha nån som helst makt över riktning. Jag är som du kanske förstår rätt glad över dagis just nu! Välkommen tillbaka underbara ensamhet, du och jag har mycket att ta igen!

Josefin Ringbom.

9 svar på “Den stora ensamheten.

  1. Finaste Jos, vill så gärna framföra min stora tacksamhet för att du har valt att dela med dig lite av dina tankar och reflektioner. Det finns så mycket i det du skriver som jag allt för väl är bekant med. Du är grym! Kram från Lina Sjöberg

    Liked by 1 person

    1. Tack Lina. Vad fint att du hör av dig, vi har så mycket ihop som jag önskar jag mindes bättre. Men jag minns den varma känslan hemma hos er. En fin tid! Kul att du läser och jag hoppas du har det bra där du är. hör gärna av dig med tankar framåt:) Stor Kram Jos

      Gilla

      1. Jag har också många fina minnen och jag önskar att jag hade vågat att stå på mig mer och bevarat vår vänskap. När jag läser din blogg så är det mycket som jag känner igen från min egen uppväxt och mitt vuxna liv. Att känna sig hudlös men också urstark är en komplex känsla. Med den insikten förändras synen på sig själv och man börjar respektera och beskydda sig själv och sin person lite bättre. Kramisar från Lina

        Liked by 1 person

  2. Det finns bloggar skrivna av personer med olika diagnoser, men oftast blir det en form av dagböcker som speglar olika känslor och tillstånd. Det du gör, och som får mig att gå tillbaka och läsa inläggen flera gånger, är att du kan förmedla och beskriva hur det är och hur det format ditt liv så jag och andra får en aha-upplevelse och förstår, och du gör det i ett medvetet och vackert språk. Det är det inte många som kan! Du är multibegåvad Josefin, du har både ord och bild som språk!

    Liked by 1 person

    1. Tack Anita! Det är stora ord och jag är så otroligt tacksam för din respons. Min historia är visserligen unik för mig men jag tror att det finns så många som glömmer att det finns så mycket som gör oss till de vi är. Att idag få en diagnos är inte något som kommer med facit utan det är så otroligt individuellt samtidigt som vi har så många saker gemensamt. Jag hoppas kunna ge någon verktyget att våga tänka efter och känna igen sig. Att se bakåt är inte en dålig sak utan kan ge en person förståelse för sin personlighet samt ett sätt att hantera framtiden så den blir lättare.

      Återigen tack!
      Jag hoppas jag får ha dig som följare även i framtiden!

      /Josefin

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s