Mina tankar är flyktiga, när jag lyckas tänka på något måste jag skynda mig till en slutsats innan mina tankar hittar nya vägar jag inte är förberedd på. Att leva med flyktiga tankar innebär för mig att det är en ständig kamp att hålla en rak kurs, mot ett tydligt mål. Det innebär för mig att jag aldrig kan räkna med att hinna fram utan att under tiden ändra riktning flera gånger. Det innebär också att jag inte kan planera vart jag ska någonstans mentalt förrän jag kommit fram. Det är med skräckblandad förtjusning jag läser det jag skriver medan varje ord som kommer ur mig är oplanerat och ofta inte alls beprövat i mitt huvud. Händerna skriver orden samtidigt som orden skapas i huvudet utan att veta vad nästa ska bli och så fortsätter det så tills jag så småningom har en text jag vill dela med mig av. När ordet knappas in på datorn är jag där, just vid det ordet och den meningen, jag glömmer det som är skrivet innan och vet inte vad som kommer efter. Det gör att jag upprepar mig, ofta skriver jag samma sak på olika sätt efter varandra, som att jag är en guldfisk utan minne eller som en person med Adhd som måste pröva att skriva allt jag känner för att se orden i verkligheten, det är först då jag kan förstå vad jag försökt säga. Det jag skrivit nu, hade jag senare ändrat flera gånger då jag vet med mig hur jag fungerar, men denna gång låter jag det vara. För att visa er som läser hur mycket text och tankar de kan krävas. Det enda jag egentligen ville säga var ju att tankarna flyger i väg, jag hinner sällan i fatt, jag följer min historia som den skrivs i nuet. Idag vill jag skriva om tankarna, om det flyktiga, och om det som gör att jag inte blir astronaut, läkare eller stjärnfysiker.

Jag har alltid varit imponerad av min motsats, de som i tidig ålder har tydliga mål, de som har fokus att hålla sig på vägen dit dom ska utan att behöva nyfiket svänga av vid varje liten avfart. Jag har alltid undrat hur det är möjligt att hålla kurs. Jag kan drömma om att som dom komma fram, om att bli läkare och få rädda liv, om att få vara expert på ett område som kräver många timmars utbildning, arbete och en oerhörd mängd fokus. Jag har i många skeden i mitt liv sett mig som ointelligent, jag rör mig ute på småvägarna och har glömt för länge sen vart jag skulle. På småvägarna skapar jag nya mål och ännu mer vägar och avfarter dyker upp överallt och jag kan aldrig låta bli att svänga, ännu ett nytt mål skapas och så håller det på i evigheternas evighet. Att inte kunna hålla fokus har varit en destruktiv kraft inom mig som jag inte förstått, inte förrän nu.

Det kan vara underbart och fint att vara en nyfiken och anpassningsbar figur, livet blir intressant och den personliga utvecklingen stor. Få människor slår mig på fingrarna där. Men drömmen om att vid ett enda tillfälle i livet få komma fram finns alltid där. Tänk att få komma fram. En svindlande tanke.

Vardagen har i perioder varit omöjlig att hantera när målen ständigt ändras och utan impulskontroll är livet så nyckfullt. Varje dag är en förhoppning om att hålla sig kvar, kvar på jobbet, kvar i relationen, kvar i landet, Kvar. Sällan lyckas det, impulserna är för starka och fattig men hoppfull har jag styrt mot nya platser där jag hoppas stanna längre denna gång. Det funkar sådär, det funkar när livet är lätt, när jobben kan bytas ut snabbt, när pengar inte är det som styr. Men så kom det en dag då jag ville stanna, där jag är nu, med mina barn och med min sambo vill jag stanna kvar. Jag vill inte härifrån, jag vill verkligen vara här, men jag är rädd för den nyckfulla impulsen inom mig som plötsligt en dag kan ändra allt. Jag har dock en enda plats där impulsen hittills inte lyckats vinna, i kärleken är jag stark och beslutsam. Kärleken kan inget vinna över, den betyder allt. Så då är det bara det andra i livet kvar, det som är så oerhört svårt att kriga emot, nämligen vardagen.

Livet har gett mig verktyg som jag använder mig av som säkert många känner igen. Livet har lärt mig att göra saker så snabbt jag kan så jag inte ska kunna ändra riktning. Fort fort fort är mitt vassaste verktyg för att prestera och komma framåt. Jag är rädd för det långsamma, det är förgörande. En av de fantastiska och märkliga delar i den diagnosen jag har begåvats med.

Så jag har accepterat och håller mig borta från tankar om att bli läkare, balettdansös eller stjärnfysiker. Jag har lyckats hålla tankarna därifrån mer och mer, för att spara tid och energi kan jag gå förbi en del av avfarterna nu. Varje avfart jag lämnar orörd ger mig lite mer ork och energi för att kunna ta mig dit jag vill, hjälp att hålla kurs. Varje onsdag sedan 28 Juli har jag lyckats skriva här till er, det är väldigt svårt ibland, inte för att jag inte vill dela med mig eller inte har något att berätta, utan för att på vägen från förra onsdagen till idag har jag levt ett helt liv och varit på oändliga resor mentalt. Men jag lyckades även denna vecka hitta tillbaka hit. Det berör mig djupt i mitt hjärta varje gång jag skriver sista meningen i ett inlägg, av stolthet och glädje för att jag kanske har hittat en medvind som gör det lättare att hålla kurs. Men innerst inne vet jag att jag aldrig kommer komma fram, för innerst inne vill jag ju inte dit. Vad ska jag göra där?

Eftertanke: Låt inte de du har omkring dig leva med ett dåligt självförtroende som byggts upp av oförståelse för sig själv. Om du kan. Lyssna, se och försök förstå. Alla kanske inte har möjligheten att hålla fokus och ta sig fram på samma sätt, men alla kan ta sig dit dom vill, om dom får möjligheten att göra det på sitt sätt. Kräver det några utflykter extra för att komma dit, låt så vara, med hjälp och stöd kan man hitta tillbaka, om det verkligen är dit man vill. Vill man inte dit längre är det helt omöjligt att komma fram. Det är en av de saker jag lärt mig mest om min diagnos, att den är helt kompromisslös när det gäller behovet av att känna engagemang och tillfredsställelse känslomässigt. Med hjärtat i magen finns ingen plats för värdsliga saker, ser du det hjärtat och tar hand om det har du vunnit och har tillgång till allt du behöver för att förstå. Det är min historia idag, den gäller mig, och troligen väldigt många fler med Adhd.

Josefin Ringbom 2015 09 23

 

3 svar på “Att hålla kurs, en svindlande tanke.

  1. jag har läst på universitet och andra ställen om adhd och andra diagnoser, men det känns som om jag för första gången verkligen förstår när du skriver. Varje dag träffar jag elever med dessa svårigheter som skolan förväntar sig att de ska ta sig fram på samma väg som alla andra. Det går inte och de ska inte behöva göra det heller. Det finns en väg för alla, det är så himla konstigt bara att ingen verkar förstå det. Jag känner mig ibland ganska ensam på jobbet när jag får agera försvarsadvokat åt dessa elever.

    Jag hoppas att du aldrig slutar att skriva. Jag behöver dina ord 🙂

    PS. Nästa vecka ska vi träffa Bup för första gången angående vår son. Jag är inte orolig det minsta, jag tänker bara att det kan vara ett sätt att hjälpa honom att hitta rätt bland alla stigar. Tack för ett jättebra svar på förra kommentaren!

    Jag tror

    Liked by 1 person

    1. Hej Linda!
      Hur har det gått för er? Du får gärna maila om du inte vill skicka svar här.

      Jag blir oerhört starkt berörd av dina ord och jag ska absolut inte sluta skriva på långa vägar, jag hoppas snarare ha möjlighet att göra mer av det jag gör nu.

      Jag är glad att berätta att jag ska träffa en klass med elever om ett par veckor för en lite föreläsning, det betyder så mycket för mig att få dela med mig och när jag får respons som från dig så vet jag att jag gör något viktigt och rätt!

      Jah hejar på er och på att din son får rätt stöd och inte fastnar i samhällsformen för hårt.

      Stor kram Jos

      Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s