Det tog lite tid för mitt sista inlägg 2015, så det hann bli 2016. Efter någon månad med sjuka barn hemma och nytt jobb så blev det så. Men här är en liten avstämning och några ord för starten av den nya året. Nedan finns även artikeln som fanns att läsa om mig i Gotlands Allehanda där det gjordes ett porträtt om mig resa mot Adhd. Väl mött 2016.

Benämningen av vad lycka är, är individuell förstås. Jag hade en förklaring tidigare vad lycka var för något. Det är knappt jag kommer ihåg hur den såg ut. Men jag kommer ihåg hur jag letade efter den, varje dag, varje sekund. För mig var lycka något sammankopplat med en euforisk känsla i kroppen, något som fick mig att känna mig levande och fri. Problemet med min definition av lycka var att den var omöjlig att uppnå. Om jag uppnådde stunder av lycka ibland så visste jag att det skulle ta slut, att ruset som lyckan innebar för mig var en tidsbegränsad känsla visste jag. Men jag ville inte acceptera det. Att det inte skulle kunna finnas där ständigt närvarande. Lyckan kom i små portioner och försvann snabbt och spårlöst när jag hade frossat klart i känslorna som den gav mig. När den var urlakad och sönderplockad i minsta molekyl försvann den spårlöst. Jag ser bakåt och ser en person som i alla lägen önskade sig bara att få vara lycklig men den omöjliga ekvationen som lyckan innebar för mig så var den ouppnåelig och därför aldrig på riktigt.

Lycka för mig var och är inte något som ska vara kort, det ska vara en ihållande känsla som alla ska få känna, det önskade jag. Om det varit så att jag hade upplevt den lyckan och den fysiska upplevelsen jämt så skulle det ta livet av mig, ingen skulle orka vara så lycklig jämt. Jag skulle inte kunnat leva längre än några månader på den lyckan, lyckan som jag uppfann var ju destruktiv, den gör så att man inte behöver äta, inte jobba, inte ha pengar, inte ta ansvar, inte gör något alls som påverkar livet i morgon. Den lyckan jag kände var uppslukande och total. Lyckan var de stunderna jag levde som mest i nuet, och därmed kunde släppa oron framåt och bakåt. Något som jag idag förstår att jag behövde för att kunna hantera det kaos inombords som åt upp mig varje dag. I lyckan eller ruset som det egentligen mer var så var jag odödlig. Odödlig som tonåringen på flaket på sin student, berusad av livet, av alkohol och av musiken. Med livet framför sina fötter, med livet i sina händer, totalt fri från ansvar en sista kväll. Efter ruset kommer smällen, för mig och för den bakfulla nyutexaminerade tonåringen, varje gång, lika hårt.

2015 var ett tufft år, ett av de tuffaste i mitt liv rent psykiskt, men ljuset och hoppet som tändes i maj 2015 fick livet att få en annan lyster. 2015 var året då jag lärde mig att mitt liv varit tufft, tufft på ett annat sätt än vad jag hade trott.  2015 var året jag fick min diagnos Adhd och det gör året 2015 till ett av de bästa och ett av de viktigaste åren i mitt liv. Året då jag fick en hel det svar. 

Kanske är det omöjligt att känna lycka som en diagnosticerad med adhd. Kanske kommer jag inte kunna nå dit. Även om jag ändrat innebörden av ordet lycka så kan det vara så att jag inte kommer få känna det, inte helt. Jag tänker mycket på vad lycka innebär för mig. Jag vet bara en sak som jag just nu kan definiera lycka med och det är ro. Jag önskar mig ro. Ro i min kropp, ro i mitt huvud, ro i mina armar, ro i min mage. Att vara lycklig för mig är inte längre kopplat till att känna ruset i förälskelsen, det är inte längre kopplat till den uppslukande känslan på dansgolvet kl 01 på en klubb. Lycka är inte det förgängliga. Lyckan är det som håller i sig. Det enda jag inte kan få och det enda jag drömmer om är det jag nu definierar lycka med. Att i alla lägen i livet, vare sig det är en positiv eller negativ händelse så är det en inneboende ro jag drömmer om. Jag tänker att många med Adhd drömmer om ro. Min största dröm är att få vakna en dag och vara helt lugn, vakna till fåglar som kvittrar en tidig morgon utan att vara så trött så jag vill gråta, att få vakna utvilad en gång i livet. Min dröm är att denna dag vilja gå upp ur sängen och gå in till mina barn och vara där, bara där med dom och inte vara på läkarebesöket om en vecka, inte vara panikslagen över betalningarna som ska göras, inte tänka på getingarna som kommer i augusti när det bara är januari, tänk att få vara här och nu. Att få uppleva ett skratt som håller hela vägen in i hjärtat utan att först kämpa sig förbi den knöliga och svåra hela-livet-är-kaos-känslan på vägen dit. Det kanske är det som jag definierar som lycka idag. 2015 har däremot lärt mig att det kanske inte är det jag ska leta efter mer. Kanske är det så att det är något jag inte kommer kunna uppleva, någonsin. Så jag gissar att 2016 är ett år som jag kommer fortsätta söka efter mina egna vägar till balans och ro i mitt liv.

I alla år har jag skrivit listor på saker jag ska göra nästkommande år, allt det där starta om och göra nytt, vara smal, rökfri, resa, träna, göra karriär etc… men i år så har jag ingen lista och inga löften. Inga krav finns just nu på mitt 2016. Ingenting står skrivet någonstans om hur mycket jag ska hinna och hur mycket jag ska självförverkliga mig själv. Det är den bästa starten på ett år hittills. Min enda möjliga önskan är att det ska få hålla i sig så länge som möjligt. En önskan om att ta hand om mig själv. När alla andra pratar om att säga JA till livet så ska jag börja säga NEJ och i varje nekande så ska jag säga YES, Josefin, du klarade än en gång att inte ryckas med, inte förlora dig själv i ögonblicket och för det ska du få en extra dag av lugn, en extra lugn och rofylld timme i ditt huvud.

Jag önskar alla mina läsare en god start på det nya året, jag önskar alla som kämpar med sina problem att de får det stöd de behöver i sin kamp. Jag önskar min värld en god start på det nya året, en värld jag hoppas ska ta vara på varandra, att se varandra och hjälpa de som behöver.

PS: Jag önskar att ni som läser min blogg tar tillfället i akt och gärna skickar frågor till mig. Jag älskar frågor, tankar och reflektioner. Så hoppas att ni som känner igen er eller vill veta mer om något hör av er till mig med era tankar. Jag lägger inte ut något info om er om ni inte vill såklart. Maila mig om det är något ni vill att jag ska ta upp. Högt eller lågt. Ni är varmt välkomna med alla typer av frågor. 

Josefin Ringbom 2016 01 01

 

 

 

2 svar på “Lycka är inte längre målet, 2015 lärde mig att se efter något annat, något viktigare.

  1. Känner så igen mig i det du skriver, längtar bara efter att känslan av lugn och ro ska infinna sig, att jag ska sluta leva i framtiden och istället kunna befinna mig i nuet. Jag har heller inga direkta löften det här året. Men vill definitivt vara mer närvarande! Kram

    Gillad av 1 person

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s