Jag vill passa på att säga tack till alla som kom på min första föreläsning för ett par veckor sedan. Det var otroligt fint att så många kom och att det ställdes fina och bra frågor efteråt. Jag är otroligt stolt över att ha klarat av min första föreläsning efter att en gång i tiden hoppat av gymnasiet pga av rädslan av att stå där uppe i ljuset. Nu är jag några centimeter längre och har blicken fäst vid nästa tillfälle och nästa, och nästa. Tack för att ni var där och lyssnade! Tack. 

Nu, nu ska vi prata om nu! 

Små glada fötter springer mot glassbilen, här ska ätas glass tills ingen glass mer finns i världen. Bara glass kan mildra denna känsla av totalt habegär i barnets kropp. Glass, det finns inget annat, bara glassen där framför mig. Så nära men ändå så långt bort, måste fråga om lov, förstår inte, jag behöver ju den där glassen, det är ingenting som går att omprioritera eller så. Det är på liv och död, det är jag och den där glassen, vi ska bli ett, vi ska leva ihop tills den lilla glassen slukats mer eller mindre hel av min glupska mun. Be om lov om något som är livsnödvändigt, pengar, vadå pengar, det är väl viktigast att jag mår bra och utan glassen finns det ingen chans att jag nånsin mår bra igen och ingen annan i min närvaro heller för den delen.

Glassen byttes senare ut mot hästen, bilen, killen, konserten, pizzan, ölen, resan, klänningen, sängen, huset, tavlan och så vidare. Det totala haveriet inombords när begäret efter något sätter in. Det kan nog kallas maniskt, att vara lite besatt, psykotiskt. Någon säger släpp det, gå vidare, titta åt ett annat håll. Men låt mig berätta en sak. Det finns inget annat håll att se åt, det finns inget att gå vidare till, det finns inte någonting bortom målet. Det finns bara nu. Och det är nu som är det viktigaste, det är nu, inte sen. Sen är det försent, då är det något annat som fångat fokus och det som varit är som bortblåst. Det är att leva i nuet, på dess yttersta spets. Det där nuet som vi lärt oss sedan barnsben att vi ska ta vara på. Vad betyder det egentligen? Vi ska prata lite om det där nuet som alla vill åt, fånga dagar hit och dit.

Att leva i nuet, fånga dagen, leva varje dag som det var den sista, mindfulness, vara närvarande, här och nu, här och nu. Det pratas om, det skrivs på väggar hemma över tv-soffan, det tatueras in på armar och ben och skriks ut på sociala medier. Fånga dagen, fånga den fort som tusan, allt annat är oviktigt, varje minut ska närvaras i alla olika skepnader. Men är det någon av de som ropar ut dessa ord, tankar, texter, som faktiskt lever i nuet?

Sedan jag lärt mig läsa så har jag och min omvärld blivit uppmanad på jag vet inte hur många sätt att fånga dagen mm. Det jag inte visste då är att när någon säger att man ska leva sitt liv som varje dag var den sista, då menar man inte det. Man menar inte att man ska göra sitt allra yttersta för att ha en bra dag, timme, minut. Man menar inte att man ska uppfylla sina drömmar, man menar inte att man ska älska en annan människa som om det vore den sista kyss du någonsin skulle få. Nej, om du som jag trodde detta så kan jag berätta att så är det inte alls. Det betyder något helt annat. Vad det betyder är jag inte helt säker på men typ, du ska drömma om dina drömmar i di tv-soffa men sen tänka efter och komma på att det är alldeles för orealistisk, du ska planera att ha skitkul om ca 2 månader, då blir det jättekul, du ska älska dina barn och så men inte älska någon människa så mycket så att du kanske gör illa någon annan för den kärlekens skull.

Jag förstår såklart att det finns nyanser av allt här i världen men när vi talar med varandra så tror vi på något vis att alla har samma referensramar och tankesätt samt mentala funktioner. Nu är det inte alls så. När man pratar om asperger / autism och Adhd så finns det några saker som ofta är liknande för många. Många av oss tar det du säger till oss som att du faktiskt menar det du säger. Exempel: om du är en artig person kanske du ger en komplimang för min väska när vi ses. Det spelar ingen roll om du menar det eller inte, du är artig och socialt anpassad. Det är bara det att för mig är det en lögn. Om jag tycker du har en fin väska så säger jag det gärna, men jag skulle aldrig någonsin säga att du har en fin väska för att vara artig, det skulle för mig vara att ljuga för dig. För mig har det alltid varit svårt att ljuga, även vita lögner, det är ingen skillnad på storheten i lögnen, jag hatar hemligheter och jag kommer aldrig ge en komplimang som jag inte menar. Jag tänker att det är en positiv egenskap jag har, aldrig sett det som något annat. Det som förbryllar mig är att jag trodde att alla var så.

Så tillbaka till det här med att leva i nuet. Det finns några som faktiskt gör det. Lever nu. Utan tidsbegrepp och möjlighet att reflektera bakåt eller framåt så finns nuet kvar. Här är vi. Känslorna är nu, inte sen, inte om två år när barnen blir stora, inte i morgon, inte i helgen eller på semestern om två veckor. Här fångas det dagar minutrar och just nu sekundrar innan hämtning på dagis. Så har det alltid varit. Det är en del i det fullständiga kaos som det innebär att ha adhd/autism. Det är ofta väldigt kul, säkert roligare mycket oftare än vad många andra upplever. Men att leva i nuet innebär att också att när man har det jobbigt så är det bara det och där och då. Inget annat. Då är det inte så kul att leva i nuet. Då är det rätt värdelöst att leva i nuet faktiskt. Men det är klart, om man som många andra kan välja vad som är värt att leva  för nu och vad som kan vänta till sen då kan jag väl gå med på att begreppet fånga dagen för andra kan ha en fin betydelse, men var lite försiktig med vem du säger till att leva i nuet, säger du det till ditt barn som har adhd/autism så kan du säkert ha en hel del tuffa diskussioner  framför dig när du inser att ditt barn faktiskt lever i nuet och att i nuet gäller alltså bara nu. nu. nu.

Det här kan man tänka på när man har med barn med adhd / autism att göra, eller såklart vuxna för den delen. Det vi vill ha vill vi ha nu, inte sen, det handlar inte om egoism, besatthet eller att vara en dålig kompis, det handlar bara om att vi lever just precis nu.

Josefin Ringbom 2016 03 22

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s