För en tid sedan så fick jag en kommentar om mitt inlägg som jag skrev om utmattning. Jag skrev om utmattningen som snodde en del av mig. En del av mig som jag nog aldrig får tillbaka. Det är ok, jag klarar mig fint och är ok utan den delen även om jag saknar den ibland. Framför allt så vet jag att skiktet in till min sårbarhet är tunnare nu, fallet mot en ny utmattningen är inte lika långt, eftersom jag aldrig lyckats ta mig hela vägen upp. Men jag ska inte prata mer om min utmattning, den jag hade då eller den jag hela tiden är nära att hamna i igen. Jag vill prata lite om den kommentaren jag fick som jag bär med mig som en påminnelse om varför jag skriver och varför jag vill lämna ut mina ord till er för att försöka nå, försöka få upp ögonen på de som inte ser. 

Kommentaren kommer här! 

”Ja men för fan du har i i alla fall kärleksfulla föräldrar. Två stycken dessutom. Funnit kärleken och fått barn. Ett jobb och egen försörjning, en utbildning och fått sitta i tv4 soffan. Du får förlåta om jag finner din lilla i-lands utmattning som närmast kränkande i förhållande till många andra där diagnosen ”snott” bra mycket mer och fått betydligt allvarligare konsekvenser än så.”

Mitt svar blev det här:

”Hej Daniel! Tack för din kommentar. Dina ord är betydelsefulla eftersom det du säger är mycket av det jag själv känt i många år. 

Att är mina problem inte värda något när så många har det värre. 

Att jag ska vara värd att må bra är inget viktigt om man ser omkring sig och ser hur mycket värre andra har det! 

Det är däremot en viktig del du inte nämner och en viktig del som tagit många år för mig att också själv förstå. 

Det är nämligen såhär, mitt värde är precis lika stort som alla andras. När du berättar för mig att det är kränkande mot andra när jag talar om det här öppet vill jag att du också tänka på att du kränker många många människor i din närhet. Människor som mår psykiskt dåligt och inte kan leva sitt liv fullt ut och vara tillfreds. 

En viktig detalj som du inte kanske betänker är också att en person som mår bra i sig själv och har en god mental hälsa har ett starkt värde för just de som har det sämre, det är nämligen så att människor som mår bra har västligt mycket större möjlighet att hjälpa de som har det sämre. Så i slutändan så kanske det inte bara är viktigt att jag mår bra, det kanske till och med är livsviktigt för en annan person som har det väldigt dåligt. 

Jag hoppas du är en person som är mottaglig för det jag skriver, det är ju tyvärr inget jag kan påverka med den här lilla kommentaren kanske. 

Jag förstår hur du ser på mitt ilands problem,jag har sett det själv och jag lever i ett samhälle där många ser det så. 

Men glöm aldrig det jag gör nu när jag mår bra och har fått svar på mina frågor och energi fylla på när jag lever ett liv som jag vill, 

Ta med med dig att när jag idag går till mitt jobb på ett asylboende och är människors stöd i en ibland hopplös situation, ta med dig att när jag idag pratar om vikten av medmänsklighet och tolerans i mitt konstnärskap och ta med dig att när jag berättar om min adhd för att hjälpa andra vuxna och barn, då gör jag det för att jag vet att jag är värd allt det jag har idag. Jag vet också att hade jag fortfarande mått dåligt hade många omkring mig inte tagit del av det jag ger idag. 

Jag hade kanske inte suttit med människor som flytt för sina liv och fått deras dag att fungera, jag hade inte talat om hur vi måste visa tolerans och medmänsklighet för varandra i vår värld, jag hade inte talat om min diagnos för att hjälpa andra i samma sits. 

Jag hade kanske inte varit här alls, betänk hur det hade påverkat de runt mig som jag stöttar och jobbar för idag, inte alls. Det skulle kunna ses som otroligt kränkande från ditt håll att sätta mitt värde så lågt eftersom det i förlängningen betyder att de som jag förändrar livet för idag inte heller var värda det. 

Jag förstår det som att du kanske inte tänkt på det här sättet och jag är inte den som kommer ge kränkande kommentater eller starka ord tillbaka, jag vet att den vägen är upptagen av människor som inte förstår att de aldrig kommer komma fram. Min uppgift däremot är att ge ett par tankar att ta med och en förhoppning om förändring i synen på människors värde, och att vi alla lever i våra egna små verkligheter. I våra verkligheten kan inte problem mätas mot varandra, det enda vi kan göra är att se till att må så bra som möjligt då det är en av de främsta anledningarna till att kunna få andra att må bra omkring oss. 

Betänk det jag sagt, jag hoppas du med det här långa svaret kan om inte ändra din uppfattning helt men om möjligt ta ett steg framåt och se hur vår mentala hälsa är viktig, den är absolut livsviktig, speciellt för människor som har blivit berövade otroligt mycket mer än vad som är hanterbart att förstå. 

Återkom gärna med dina tankar kring det jag skrivit. Om det är krångligt att förstå så be mig förklara enklare. 

Ha en fin och betydelsefull torsdag, hoppas du får göra skillnad idag! 

Mvh Josefin”

Jag hade nu tänkt att jag skulle skriva mer utförligt varför det är enormt viktigt att ta hand om just mig, och om just dig och om just precis alla andra överallt. När jag läser mitt eget svar till ”Daniel” så känner jag att jag inte behöver utveckla det mer idag. Jag vill däremot förmedla just det jag skrivit i svaret. Att om du tar hand om mig så tar jag hand om 10 till. Det är så, det är enkelt, det är sunt förnuft och det är alldeles fruktansvärt att idag känner inte vi så i vårt samhälle.

När jag ser på klimatet på min före detta arbetsplats så saknar jag det. När jag ser mig omkring i min vardag så saknar jag det. När jag ser människor kämpa för livet att hålla ihop familjer och karriärer så saknar jag det. När jag ser på vården som arbetsplats så saknar jag det. Hur är det möjligt att det saknas en så stor del av omhändertagande av varandra när vi vet att det här är något av det viktigaste vi kan göra för att våra medmänniskor, dina kollegor, din personal, din fru, din son etc ska må bättre.

Jag stannar där. Jag behöver ta tag i min egen vardag nu, mina barn ska ha min närvaro, min sambo ska göra karriär, min mamma och pappa ska vara nöjda med mig, pengar ska in, jag ska fortsätta vara snygg och fräsch och nånstans däremellan försöker jag göra det jag brinner för, skriva ord som betyder något för någon, för att jag ska få betyda något för mig själv. För mig själv.

Josefin Ringbom 17/7-16

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s