Sockret, ruset, livet, Jag har länge velat skriva om socker. Har väntat länge på dagen då jag känner att jag vill ge mig in i sockerdebatten. Det är svårt att skriva om socker,  för mig är det en central del i mitt liv. Sockret genomsyrar mig och min vardag i allt jag gör. Jag har en tatuering på min högra hand, bredvid mitt lillfinger står C6H12O6. Det är den kemiska formeln för en sockerring, grunden i allt det vi kallar socker. Jag älskar socker. Lika mycket som jag älskar sockret är det min största fiende och den eviga kampen mot det jag älskar mest är ett faktum. 

fullsizerender

05, sommar i Hamra. Jag driver restaurang och jobbar många av dygnets timmar. Min bror och jag ska under sommaren prova en ny grej, Atkinsdieten. det är en lågkolhydratsdiet med det lilla extra, det lilla extra att inte äta någon typ av kolhydrat under de första veckorna. Inget ris och mjöl och potatis förstås, men inte heller frukt, inga grönsaker, till och med nötter av vissa typer var förbjudna. I första skedet är det extrem koll på att inte få i sig någon typ av socker. Allt för att kroppen ska vänja sig av med behovet av att få i sig socker. Det låter och var ganska extremt, vilket ju passar en person med Adhd förstås. Det passade mig bra, allt eller inget, svart eller vitt. Inget trams om balans här inte.

Det blev starten på en resa på 6 år för mig utan socker. Det är utan tvekan de bästa 6 åren i mitt liv rent fysiskt och även på många sätt psykiskt.

Jag har alltid älskat att äta, när jag kom hem från skolan i högstadiet så gick ja alltid till lilla lanthandeln där familjen hade ett konto och så köpte jag mitt mellanmål, vitt bröd, nudlar eller en påse wokgrönsaker. Jag åt alltid upp allt på en gång, det har aldrig funnits något stopp och inte heller någon som hjälpte mig att stoppa mig själv. Jag minns när jag hade min läkerolperiod, köpte 4 askar av min favoritläkerol, den röda,  åt upp alla askarna i ett nafs. Ja jag har ett ganska ensidigt intresse av mat och godis.

Långt senare, i vuxen ålder så har det fortsatt likadant, ingen begränsning alls, äter tills det inte går att andas. Ge mig spagetti med smör och vitlök och jag kan äta upp ett kilo. Pizza, blir aldrig mätt på pizza. Det är som en bottenlös brunn där det finns plats för hur mycket som helst. Problem med magen, alltid uppsvullen, alltid proppmätt eller jättehungrig. Det var inte förrän jag slutade att äta socker som jag lärde mig att det hade varit min stora fiende. Sockret var svaret till mycket, när sedan diagnosen föll ner på mig för ett år sedan, ja då förstod jag ännu mer mitt osunda förhållningssätt till detta underbara farliga socker.

Jag tycker inte om att prata om mat, eller om dieter. Ofta så blir fokus enbart på det yttre, hur det påverkar vårt utseende och inte vårt välmående. Jag förstår idag att det finns däremot saker som kan vara väsentliga att prata om när det gäller vår relation till mat. Nån säger ibland att det finns något som passar för alla, man hör det inte så ofta eftersom det är inte bra i pr-syfte för ex viktväktarna att säga att, nja en balanserad kost kanske inte funkar för alla. Men det är otroligt relevant för mig att inte bli matad varje dag med att en balanserad kost skulle vara det bästa för mig, det är det inte. Rent teoretiskt ja, men i verkligheten nej. Mitt psyke har svårt att hålla balansen och för att det ska fungera skulle det krävas mer av mig än vad jag kan mäkta med. Jag är 36 nu och nej, jag kan fortfarande inte hålla balansen i mitt matintag, så kanske kan det vara rimligt att jag hittar en annan lösning?

Under mina 6 år utan socker så tänkte jag förstås mycket på vad jag åt och vad jag inte åt, jag tänkte på socker, på vad socker hade för effekt på mig och vad socker hade betytt för mig. Jag började förstå vad det är sockret gav mig, ett intensivt rus, ett rus som alla andra rus jag jagat i livet. Det blev för mig så tydligt att allt jag lever efter är rus och sockret var en av de mest tillgängliga rusen runt mig. Så när sockret försvann fyllde jag livet med andra rus. Vad jag då inte visste var att ruset är en så väsentlig del av min personlighet som jag vet idag med min ADHD.

2010 flyttade jag till Berlin, min viktigaste resa någonsin. Där läste jag konst och sprang. Jag sprang och sprang, 2011 fullföljde jag Berlin Marathon och laddade förstås innan loppet med den renaste formen av socker, godis. När jag sprang kunde jag använda sockret på mitt sätt. Då kunde jag äta Snickers och gummibjörnar hur mycket jag ville, för här krävdes det energi, både kort och lång.

Idag 2016 äter jag för att jag måste, med min medicin så är jag inte längre så hungrig, jag äter mina 4-5 mål om dagen, eftersom jag har barn som hjälper mig att hålla rutinen. Jag har medicin som hjälper mig att kontrollera mitt sug och min relation till mat är väldigt långt ifrån hur den var innan.

Med medicinen har jag möjligheten att hantera min vardag på ett annat sätt men jag vill verkligen också passa på att säga att det betyder inte att problemet inte finns kvar, det är bara dolt lite bättre. Jag klarar inte min vardag utan medicinen nu och kanske aldrig men en sak är säker, utan sockret skulle jag klara det bättre.

Om du som läser det här känner igen dig och inte har någon diagnos eller inte får eller har behovet av stöd, om du vill ha min hemmagjorda kuckelimuckmedecin för en bättre psykisk hälsa, en mer tålmodig personlighet, en uthållighet av rang samt ett rus som övervinner det mesta så är det att förändra kosten och spring. Det är mitt enda råd och det enda jag kan tänka mig skulle vara gott nog som den medicin jag får idag för mitt personlighettyp. Och ja, jag ska ta på mig skorna en dag, det kommer jag, jag väntar tålmodigt på mig själv att ta beslutet att ta hand om mig ännu bättre. 

Josefin Ringbom 8 sept -16

 

 

 

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s