Jag lovade ju att nåt skulle hända, det tog 4 veckor och så är det ibland. När månader av små deadlines hinner ikapp mig så får något vila och denna gång blev det bloggen. 

Ett år har gått sen jag började medicinera för min adhd och utmattning. Det som jag tänkte kanske skulle lugna mig lite i mitt driv har motsatt blivit en extremt boost för just drivet. Att ha klara tankar och veta precis vart jag ska har fått mig att inse att jag har mycket att göra nu. 

Det är världar som ska räddas, människor som ska kramas, drömmar som ska nås, kamper som ska vinnas och en själ här som ska lyssnas på. 

Det är ett helt liv av ouppklarade affärer mellan mig själv och världen som nu ska omförhandlas och jag ska sätta priset och standarden. 

För det är så det är. Att i vuxen ålder få rätt stöd och hjälp och att fatta vad det är som lurat inom mig är inte bara en nystart. Det är varje oklar idé som jag nu retroaktivt kan förstå och därmed slutföra. Det är tusen och åter tusen osagda ord som snurrat runt i mitt huvud sen barnsben som nu ska sägas. Det ska sägas, skrikas, pratas och lyssnas. 

Det är med ett enorm stolthet jag gett mig in på mina drömmars stig och därmed inte sagt att det är skitjobbigt ibland. Ganska ofta, mest hela tiden faktiskt.

Det är inte längre bara så att jag inte kan hantera min vardag som andra. Nu är det för första gången jag själv som valt att inte vilja hantera den som andra. Jag är obstinat och förbannad på att jag har trott att det var meningen att vi alla skulle följa med och jag inte kunde. Aldrig frågade jag mig själv vad jag själv ville. Lyssnade alltid på dom andra, dom visste ju bättre, trodde jag. 

Jag är irriterad över att det finns människor som fortfarande tycker att det är rätt att anpassa bort sin personlighet för att passa in. 

Nepp, jag utmanar mig själv att varje dag vara den jag vill. Jag kämpar hårt för det. En del i kampen består av att få alla som vill höra att förstå att det gäller också dom. Det finns inga regler för hur en människa är. Det är bara så. Inget mer inget mindre, allt annat är hittepå.  

Jag kanske ger upp en dag. 

Men inte idag. 

2 svar på “Jag väljer nu,  jag väljer att inte följa med. #ADHD

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s